Vemod kan ibland vara vår bästa vän.
I mitt sociala flöde delar jag ofta saker som har med miljöfrågor och ekologi att göra. Helst föredrar jag att sprida sånt som ger inspiration, hopp och visar på positiva möjligheter. Jag tror på det mentala tänket att fokusera på dit vi vill och inte på det som är eländigt.
Förändringar är dock en process. Mitt engagemang för dessa frågor väcktes inte av att någon visade mig vackra naturbilder. I stället har jag gång på gång vid olika tillfällen, likt Scrooge i en julsaga, fått uppmålat för mig scenarion som visar vad vår nuvarande livsstil får för konsekvenser för planeten och därmed oss.
Flera gånger berörd till tårar, känt mig uppgiven men ALDRIG tänkt att det är kört. Alla kriser har sina likheter. Det är ofta först när det blir riktigt jävligt som vi verkligen tar tag i saker.
Därför tror jag också att det behövs talas om plastberg i haven, vi behöver se bilderna på fåglar indränkta i olja efter oljeutsläpp, isbjörnar som flyter ensamma på isblock när polerna smälter, nedhuggna regnskogar osv.
Jag var nyligen och såg filmen ”insidan ut” med mina barn. Kortfattat handlar den om känslor. En tioårig flickas känslor, glädje, vemod, ilska, avsky och oro, är huvudpersonerna. Flickan har en riktigt bra uppväxt men hennes liv skakas om i samband med att familjen flyttar till en ny stad. Glädje och vemod försvinner och hon blir inåtvänd. Alla kämpar för att få glädje tillbaka men det är vemod som ställer allt tillrätta. Det är vemod som får henne att vilja bli lycklig igen.
Vi hade alla hört talas om flyktingkrisen ganska länge och om båtar som sjunkigt och människor som drunknat. Så började rapporterna öka och när bilden på den lilla treåriga pojken vid vattenbrynet började spridas väcktes det stora vemodet hos oss alla. ALLA ville hjälpa. ÄNTLIGEN.
Jag önskar vi kunde hitta den rätta bilden som får oss ALLA att känna glädje i att skapa en värd där vi lever i ett samhälle där planetens resurser fördelas inom hållbara gränser och kommer alla till del. Där företag tar ansvar, för att de VILL! En värld där det anses självklart att produktion och produkter inte ska vara miljöbelastande. En värd där vi tycker det är självklart att betala det en pryl är värd. Att en person som jobbar 14 timmar om dagen i en fabrik faktiskt ska ha råd att köpa mat åt sin familj, utbilda sina barn. Ingen ska behöva jobba 14 timmar i en fabrik heller. Vissa kanske i praktiken jobbar mer än 14 timmar men att vi har en helt annan , human, syn på arbete. Variation, möten utomhus, inga 8 timmar i en kassa eller framför en laptop, inga mera gamnackar. Dags att inse att miljöfrågor handlar om allt det här. Inse att vi (citat av miljöforskaren Johan Rockström) nu är ” en stor värd på en liten planet”. Precis som många av oss månar om vår egen kropp och vår hälsa måste vi inse att vi aldrig blir friskare än den miljö vi har runtomkring oss. Världen är liten, det som händer på andra sidan jordklotet påverkar oss, allt har kopplingar, allt hör ihop. Ingenting är nytt, allt cirkulerar.
Vi befinner oss i situationen där läkaren talar om för oss att vi har att välja på att sluta röka NU eller så skapar vi oåterkalleliga skador på vår kropp. Planeten har kämpat länge för att ta hand om vår misskötsel. Nu är dock planetens regleringssystem överbelastade och vad konsekvenserna av detta blir är idag okända. Det är en oönskad överaskning vi har att vänta oss.
Precis som en person med en livshotande sjukdom till det yttre kan se frisk ut ser vi inte alltid hur planeten mår. Vi kan sitta vid en strand och se hur vackert solen speglar sig på vattenytan och vara omedvetna om miljön i sjön eller havet. På ytan kan allt se ut att vara frid och fröjd men tittar vi ordentligt, orkar vi se under ytan ser vi hur det det verkligen ligger till.
I slutet av detta år händer något väldigt viktigt . I december möts, för första gången i historien, ledare från alla länder i Paris. Syftet med mötet är att skapa en överenskommelse för åtgärder som ska bromsa den globala uppvärmningen som orsakar klimatförändringar. Förändringar som leder till oreversibla katastrofer. DU kan visa politikerna att VI menar allvar. Att vi vill att de topprioriterar frågan och gör de åtgärder som krävs.
Gå in på liveearth.org och SKRIV UNDER! Fyll gärna i ”skrivit under” i kommentarsfältet på Facebook där detta blogginlägget finns delat. Sprid ordet…
Se denna, en minut, korta film – Word från Ban Ki-Moon.
Senaste kommentarerna