Att fysiskt skriva ner sina mål, om än i memo-appen på mobilen, ska verkligen inte underskattas. Jag skrev faktiskt ner några träningsmål jag ville uppfylla under april månad och det har gått bra så jag ska fortsätta med det och även inom andra områden. En stor fördel att faktiskt skriva ner dem är att man tvingas visualisera målen mera och tänka igenom dem mer noggrant. Då kan du mentalt se hur du kommer att gå tillväga och det känns mer rimligt att också göra det sen. Hjärnan styrs liksom in i rätt riktning. Om du t ex planerar att ge dig ut och springa nästa morgon och vet att du lätt bangar när väckarklockan ringer. Lägg fram kläder och förbered kvällen innan och se dig själv gå upp, klä på dig ev äta något och tänk kanske även ut vilken sträcka du ska springa.
Ett av mina mål i april var egentligen väldigt lätt att uppfylla. Jag har ju länge praktiserat ashtanga yoga och vill därför testa lite andra typer av yoga. Bestämde mig för att testa Bikram, yoga i 40 graders värme. Puhu det är varmt! Enkelt uppfyllt, bara att ta sig tid, anmäla sig och gå dit och genomföra. Enda ”svårigheten ” var det kläd-dilemma jag ställdes inför dagarna innan då jag började fundera över vad jag skulle ha på mig. Det klassiska tjejproblemet uppstod; att jag inte hade någonting i garderoben att ha på mig. Fast i detta fall handlade det snarare om att jag inte hade något att inte ha på mig. Alltså man vill ju ha så lite som möjligt på sig men ändå ha något på sig! Min man kunde inte förstå det problemet lika lite som han förstår det andra problemet.
Jag satte även upp lite riktlinjer för mina löppass. Hur ofta jag skulle springa och vilka sträckor det rörde sig om. Min kropp är trögstartad när det gäller löpning så jag försöker vara mer frekvent och successivt öka sträckorna men ändå ha ett behagligt tempo så muskler och ligamenten får vänja sig. Går dock på löpträning en gång i veckan och där tvingas jag utmana mig lite mera. I alla fall skulle 3 av sträckorna i april vara mellan 7-9 km och en måste vara minst 9 km. Den har jag redan klarat av nu (jippi!) och jag är nöjd att jag sprang den på en sträcka som är rätt kuperad och många sega och branta backar. För min del var det till stor hjälp att jag bestämt sträckan innan och mentalt delade upp den i bitar när jag sprang. Ett ”mål ” i taget, en backe i taget. När man har sprungit några gånger så vet man att efter backen är slut så BLIR det lättare, det jobbiga går över. Ungefär som när man får sitt andra barn, man VET att alla jobbiga perioder är övergående och det gör det lättare att ta sig igenom dem.
Erfarenhet är en stor fördel, att klara något man en gång klarat förut väger tungt. Därför är nog mitt chinsmål det svåraste. Eftersom jag aldrig klarat att göra ens en chin har jag svårt att ens föreställa mig hur det är. Jag kan bara uppleva känslan av hur himla omöjligt det känns att jag ska kunna dra mig upp. Nu har jag ändå satt ett mål jag vet är ganska rimligt, jag får använda gummiband och ska göra typ fem. Men det är tufft, bara en vecka kvar. Wish me luck!
Senaste kommentarerna