Det pratas mycket om mindfulness just nu och har gjort så ett tag. Att vara i nuet och förmågan att känna in alla sinnesuttryck. Dagdrömmar skulle kunna sägas vara en motsats till mindfulness.
Mindfulness anses ha stora hälsovinster och de som är duktiga på att vara närvarande verkar överlag må bättre. Vad jag läst om dagdrömmeri så kan det också bättra på må-bra kontot så länge vi ”drömmer” om positiva saker.
Ofta tänker vi inte på när vi börjar dagdrömma utan glider bara in i dem liksom, t ex när vi sitter på tåget eller kör bil, står i köer eller för mig om jag sätter mig vid datorn och ska göra bokföring. Det är ganska kreativt att dagdrömma, många idéer som poppar upp eller utvecklas.
Vi har en medvetenhet och ett gigantiskt undermedvetet till vårt förfogande.
Jag har alltid varit en riktig dagdrömmare. När jag gick i skolan vet jag att min lärare gav frågan till mig bara för att hon såg att jag var ”någon annanstans”. Då tyckte jag det var så himla coolt om jag kunde säga svaret direkt utan att tveka bara för att ge igen lite. Även om det ser ut som man är långt borta har man ofta koll på vad som händer runtomkring. Lite som i hypnos, självhypnos.
Senaste kommentarerna