Det finns en massa saker man kan engagera sig i, goda gärningar kan det aldrig bli för mycket av. Vi har alla olika orsaker till vad som står oss närmast hjärtat. Vissa skänker pengar till katastrofhjälp, många köper majblommor och rosaband, somliga volontärarbetar eller köper Situation Sthlm mm. Allt detta är super viktigt och behövs.

Oavsett vad du väljer att ge till finns en sak vi alla bör bidra till på ett eller annat sätt om de övriga sakerna ska ha någon betydelse. Vi bör alla bry oss om vår gemensamma överlevnad på den här planeten. Våra liv är totalt beroende av den biosfär som vi är en del av. Orkar du inte göra något så snälla förneka inte problemet med att stoppa huvudet i sanden eller säga att det är försent osv. Gläds åt de som orkar åt dig och beröm dem istället.  På så sätt har du faktiskt gjort något. Ta dig tid att läsa den här fantastiskt bra skrivna tidningsartikeln! Jag lovar att det kommer att öka din motivation och förståelse.

Vi måste mentalt återkoppla till naturen och förstå sambanden vi har ihop. Det vi tar måste vi på ett eller annat sätt även ge tillbaka. Eko-ekonomiskt är det en fantastisk idé att byta ut målet och strävan efter att hela tiden vilja ha MER, vilket bara ökar en ohållbar konsumtion, till att istället vilja ha BÄTTRE. The Story of Stuff som jag skrev om i förra blogginlägget har en film som heter The Story of Solutions som förklarar den idén väldigt bra.

 

En liten växt, ett blad, ett skott eller en blomma innehåller i sig själv en enorm mängd olika ämnen och beståndsdelar. I modern hudvård och inom läkemedelsindustrin letas det ständigt efter just specifika ämnen i växter som kan utvinnas och koncentreras för att förstärka och ge ökat resultat. Sedan vill man kunna ”kopiera ämnet” för att tillverka det syntetiskt och billigare. Då blir även ämnet exakt likadant hela tiden. Ett naturligt ämne påverkas  av t ex jordmån, väder och vind, sol under uppväxten.

Tänk dig en vacker solros. Den blir just en solros för att den är summan av alla sina delar. På samma sätt är du just du.

Det finns ett ämne i t ex rödklöver som heter coumarin. Vid extrem överdosering kan detta ämne ge en blodtunnande effekt. Dock är risken att du sätter i dig så mycket rödklöver inte särskilt stor. Rödklöver är visserligen gott, men man ska nog vara en kossa för att uppskatta dessa mängder. Tänk dock att det går att hitta något ämne i de flesta växter som på något sätt kan vara skadligt för oss i för stora mängder. På detta sätt kan det skapa kvällstidningsrubriker och folk blir rädda för t ex örtmedicin (samtidigt som det ofta påtalas som overksamt). Det vill säga det är både farligt och det funkar inte!?

Läkemedelsindustrin vill just utvinna verksamma ämnen för att de vill kunna ge exakta doseringar. Det verkar ju logiskt, problemet är att det går faktiskt inte. Eftersom vi människor som medicinerna tillverkas för är så pass olika. Vi är kvinnor, män, barn, unga, gamla, har väldigt olika hälsotillstånd, livsstilar, sovvanor, matvanor osv. Allt detta påverkar hur medicinerna påverkar oss och det går därför aldrig att ge en exakt passande dos. Vi kommer alltid att behöva chansa lite, till och från.

De specifika ämnena som utvinns ur växter för sina specifika förmågor kan även ändra sin förmåga när de står ensamma på egen hand utan att vara en del i samanhanget i växten de kommer ifrån. En hudkräm blir ofta inte bättre för att innehållsförteckningen är väldigt lång. Snarare tvärtom. Innehåller hudoljan t ex avocadoolja så finns redan i denna olja (som i sig är en del av en frukt) hundratals ämnen som tillsammans ger avocadolojan sina fina egenskaper.

En ört eller växt innehåller bla följande ämnen (dessa ämnen kan i sin tur delas upp i ytterligare delar): Kolhydrater, protein, fett, vitaminer, mineraler, fibrer, slemämnen, glykosider, saponiner, bitterämnen, garvämnen, alkaloider, flavoner, eteriska oljor osv.

Det pratas mycket om mindfulness just nu och har gjort så ett tag. Att vara i nuet och förmågan att känna in alla sinnesuttryck. Dagdrömmar skulle kunna sägas vara en motsats till mindfulness.

Mindfulness anses ha stora hälsovinster och de som är duktiga på att vara närvarande verkar överlag må bättre. Vad jag läst om dagdrömmeri så kan det också bättra på må-bra kontot så länge vi ”drömmer” om positiva saker.

Ofta tänker vi inte på när vi börjar dagdrömma utan glider bara in i dem liksom, t ex när vi sitter på tåget eller kör bil, står i köer eller för mig om jag sätter mig vid datorn och ska göra bokföring. Det är ganska kreativt att dagdrömma, många idéer som poppar upp eller utvecklas.

Vi har en medvetenhet och ett gigantiskt undermedvetet till vårt förfogande.

Jag har alltid varit en riktig dagdrömmare. När jag gick i skolan vet jag att min lärare gav frågan till mig bara för att hon såg att jag var ”någon annanstans”. Då tyckte jag det var så himla coolt om jag kunde säga svaret direkt utan att tveka bara för att ge igen lite. Även om det ser ut som man är långt borta har man ofta koll på vad som händer runtomkring. Lite som i hypnos, självhypnos.

Nu är jag tillbaka på svensk mark igen efter en resa till USA.  Tredje dagen hemma och jag tycker det gått över förväntan både på dit och hemresan att flytta dygnet nio timmar först tillbaka och sedan framåt igen. Den som haft svårast att anpassa sig verkar vara min hy som gått fullständigt ballistisc (något överdrivet kanske). Första dagarna på amerikansk mark blev den extra torr och flera plitor dök upp från ingenstans. Troligen ett tecken på att kroppen tyckte det var knasigt att börja äta på natten och inte på dagen. Att det varit soligt på dagarna sedan jag kom hem tror jag underlättar anpassningen tillbaka igen.

Resan till USA blev full av kontraster vilket jag verkligen gillar. Ena dagen storstad andra dagen promenad i murriga mossiga skogar. Från San Francisco till Grand Canyon, Las Vegas och Napa Valley. Hotell med yogamattor på alla rum till road trip i RV-husbil. Försökt hålla igång träningen så gått jag kunde, första dagarna var jag ju extra morgonpigg och kunde utnyttja hotellets gym nästan ensam. Under road trippen blev det mest några joggingturer när och där det blev möjligt. Härom dagen när jag sprang hemma i vårt fina elljusspår kändes det lite lustigt när jag tänkte på att senaste stället mina skor och jag sprungit runt på var en RV-camping i Las Vegas.

 

Salongen är stängd för semester och öppnar igen den 11:e mars. Webbshopen är öppen.

Det går jättebra att maila (info@renochskar.se) för att boka in behandlingar, räkna dock med lite längre svarstid än vanligt.

Det bär av till USA och San Francisco. Efter några dagar i staden tänker vi oss en road trip mot Grand Canyon bl a. Fyra vuxna och fyra barn, lär bli livat.

Resa-n/or genom livet ter sig ju lite olika. Först reser vi kanske när vi är barn, tonåringar, vuxna, vuxna med barn osv. Medan jag fixat med förberedelser inför kommande resa har jag hunnit tänka tillbaka lite och därför kommer här ett litet axplock av mina personliga reseminnen. Mitt första rese/flyttminne vara när mina föräldrar bestämde sig för att emigrera till USA. I två omgångar bodde vi där, mest i Florida men även en period i Texas. Jag var ca 3-4 år första vändan och 5-6 andra gången. I förskolan sjöng vi nationalsången varje dag förstås och hade någon ritual som involverade E.T (ni vet ”phone home”) men jag minns inte riktigt hur… Mamma har berättat att fröken var bekymrad över att jag åt så dåligt på lunchen och hon trodde  det berodde på att jag ville ha mer liknande mat som de andra barnen, vilket var t ex jelly and peanut butter sandwich, macaroni and cheese, chips osv.

En annan vanlig resa var en bilsemester ner till Spanien. Passande nog på väg genom Frankrike slutade AC:n i vår dåvarande Citroen att fungera. Jag blev fly förbannad på min pappa som tyckte jag skulle prata med bilmekanikerna efter att ha läst EN termin franska.

Ett vildare minne är när jag och min bästis övertalade (fattar inte hur!!) våra föräldrar om att vi skulle cykelcampa på Gotland. Två sextonåringar. Det var hur kul som helst. Sommaren 94 (enda årtalet jag har koll på), när Sverige vann VM-brons i fotboll. En kväll fick vi hjälp att planka in på Munken i Visby och det var häftigaste festen där. G E S var där och uppträdde med ”när vi gräver guld i USA” och Just D var där som var jätte populära då och ja typ ALLA var där…

När jag var 19 åkte jag till USA själv, till Los Angeles. Det var omvälvande för det var då jag verkligen bestämde mig att jag ville jobba med hälsa och friskvård. Förutom det, som var den stora grejen, så minns jag när jag äntligen kommit fram till hotellrummet och var jättetrött efter resan. Drog upp täcket i sängen och såg att det uppenbarligen inte var renbäddat. I fotändan låg ett par gamla gröna kalsonger…suck. Ringde till receptionen och nästan ursäktande bad om att få nya lakan så att JAG kunde bädda om! Hade det hänt idag hade jag nog snarare gått ner med lakanen och kalsongerna och lagt dom på receptionsdisken och krävt rabatt. Hoppas jag iaf.

För två år sedan tog vi med min farmor till Norge där hon vuxit upp. Det var kul och speciellt att få möjlighet att se huset hon bott i som liten, staden och den fantastiska naturen ihop med henne.

Kalifornien är ju ett ekologiskt-mecka så jag lär trivas och förhoppningsvis få lite inspiration. Hemma igen i mitten av mars och då är det nog inte långt kvar tills vi ser vårtecknen här hemma i Sverige. Lovely! <3

För några dagar sedan var jag hos frisören. De senaste 5-6 åren har jag gått till ekologiska frisörer och de två senaste till Theresa Fridell på Grön Hårizånt i Hågaby. Det sköna med att ha några år på nacken är att man blir lite mer till freds med det mesta som i mitt fall med hårfärg och hårlängd. Senaste åren har jag inte gjort någon färgning alls på mitt hår utan vant mig vid att bli hyfsat blont på sommaren men nu i februari är nog den tuffaste hårperioden då färgen mest matchar den smutsiga snön vid väggrenen, blä!

Det går dock att göra fina färger även om man vill hålla sig till ekologisk hårvård. Det finns rena växtfärger och naturkosmetiska märken som säljer toningar och färger. För att ljusa upp ett hår behövs dock väteperoxid vilket går att få gjort med godkända naturkosmetiska märken, det är upp till var och en hur hard core man vill vara.

Jag får ibland förfrågningar om jag gör färgningar av ögonfransar och bryn. Det har jag för tillfället valt att inte göra eftersom det inte finns någon naturkosmetisk variant. Det finns däremot superbra ekologiska mascaror och ögonbrynspennor.

Jag är jättenöjd med att gå till Theresa och hon har alltid bra idéer om vad som funkar med hårets kvalite och fall mm. Jag ber alltid om att behålla så mkt som möjligt av längden på håret men börjar inse att jag aldrig kommer få något Rapunzel hår som jag kan släppa ner till min hjälte om jag någon gång skulle bli inspärrad i ett högt torn. Ser att jag tenderar att låta lite bitter i det här inlägget (kanske inte övertygat mig själv helt och hållet ännu).

Superskön hårbottenmassage gör hon också med olja så håret blir glansigt och fint. Sen kan man passa på att handla hos Tantens gröna skafferi som ligger vägg i vägg med frisörsalongen också.

Har ”blonds more fun”? Jag vet inte om det hänger på håret men visst påverkas vi av årstiderna och framförallt värmen och ljuset så i mitt fall finns det kanske ett korn av sanning i det uttrycket. Hoppas att kommande sommar har lika mycket solsken som förra. Det går kanske inte att leva på solsken (någon säger säkert emot) men det går att få en hyfsad blondering i allafall!

Att bry sig om sitt eget välmående och hälsa, att prioritera och ”ta” tid för egen träning är en bra investering, det håller nog de flesta med om. Även om jag också vet att det är superbra och i stort sätt ett måste för mig har jag ibland fått ett sting av dåligt samvete. Va, varför då!? Jo ibland känns det lite ego. Jag prioriterar att lägga pengar på bra mat och jag ser till att ta/få tid att träna. Även om uppfattningen att detta är viktigt delas av de runt omkring mig är det ändå jag (troligen pga mitt intresse och jobb) som pushar på och tycker detta är extra viktigt. Det är även jag som har lättast att leva med och acceptera de avkall på andra saker som dessa prioriteringar medför.

Jag ska erkänna en sak och det är att mitt jobb med hudvård även är en förtäckning av många andra saker som engagerar mig. Det är hälsa/friskvård, mat/näring, miljö/ekologi och säkert något mer…

Just miljö och ekologi är ett område som jag känner mer och mer för. Det känns stort och ibland väldigt övermäktigt. Kanske i samband med detta blev känslan av att varför bryr jag mig så mycket om mig själv när männskligheten sabbar för oss själva genom att inte ta ansvar och leva med naturen istället för att rubba de naturliga ekologiska systemen.

Fast jag inser eller anser att för att engagera och bry sig om det stora är det faktiskt en förutsättning att först ta ansvar och bry sig om den miljön och hälsan i och runtomkring oss i vår alldeleles egna närhet. Om jag bryr mig om vad det jag stoppar i mig gör med min egen hälsa tror jag även att medvetenheten ökar om vad maten gör med miljön och hälsan hos de som producerat maten och med naturen och livet som påverkas i anslutnig av framställningen. Att starta med sig själv är nästan en förutsättning. Det kan kännas ego att man vid en nödsituation på ett flygplan först ska sätta på sig själv syremasken innan du hjälper någon annan. Men hur hjälper du någon annan om du själv ligger avsvimmad i mellangången på planet?

Hur motiverar och inspirerar du dina barn om du enbart lägger tid på deras träning och kör runt dem och hejar på om du sedan inte hinner eller orkar åka iväg och träna något själv? Vilken uppfattnig om träning får de då? Att motion är något man gör som ung och sen lägger av med efter 30? Varför tränar/idrottar man? För att bli proffs och tjäna pengar? Ja det vore ju kul, men största vinsten är om de kan inse att fysisk aktivitet är en förutsättning för att öka chansen att må bra och få vara frisk.

Spring och gå runt i skogen och känn hur bra det känns. Testa att fråga skogen hur den mår och hur du kan ge något tillbaka. Give and take, ego ger eko…